Paula Sankelo har ett barn och bor i en hemtrevlig förort i östra Helsingfors.
Vi Klimatföräldrar kräver att våra barn får rätt till ett tryggt klimat. Vår verksamhet drivs av vår enorma oro för våra egna barns och deras kamraters framtid.
Våra barn är ändå inga automatiska förlängningar av oss själv och deras intressen är inte nödvändigtvis våra intressen. Vi vill heller inte att våra små barn alltför tidigt ska tvingas dela vår oro.
Vi måste alltså fråga oss själva: Vad betyder det att vi talar för våra barn? Vi vill försvara dem, men kan vi påstå att vi talar med deras röster? Och får vi tala förbi dem?
När det gäller riktigt små barn är situationen ganska klar: Vi vill inte att små barn ska tala för sig själv i klimatfrågor, åtminstone inte i vår förenings namn. De vuxna har ansvaret för att samla fakta och påverka samhället.
Småbarnen är ändå med i vår verksamhet, annars skulle det vara omöjligt för många av oss vuxna att delta. Under våra tillställningar har barnen varit med och pysslat, lekt, ätit kakor och ringt i klockor på gatan. Ett av dem blev till och med intervjuat i TV om sina framtidsdrömmar (drömyrket var superhjälte).
Småbarn behöver inte lämnas utanför samhälleliga aktiviteter, medborgaraktivitet är en del av ett normalt liv. Mitt eget barn har varit med på olika klimattillställningar sedan han var ett år. Att delta måste naturligtvis vara så roligt som möjligt för barnen och vi kan inte gå ut med att vi talar med barnens röster trots att barnen följer med i vår verksamhet.
När det gäller större barn och unga är situationen lite annorlunda. I något skede bildar barnen sig en egen uppfattning om klimatförändringen, de får egna rädslor och förhoppningar om vad som händer omkring oss. Ungdomar och unga vuxna har många olika åsikter om klimatförändringen, den påverkar ju i avgörande grad deras egen framtid.
Får de unga sina röster hörda i klimatfrågor? Vi anser att svaret på frågan är nej. Också om vi vill försvara de unga kan vi inte heller här låtsas att vi talar med deras röster. De unga har en egen röst, eller snarare massor av olika röster.
Det här är den viktigaste orsaken till att vi tillsammans med Luonto-Liitto (de ungas naturskyddsorganisation) ordnar en skrivtävling för ungdomar med klimatet som tema. Vi vill uppmuntra unga människor att skriva om sina egna tankar, känslor och förhoppningar i anslutning till klimatuppvärmningen och dess globala följder.
Övre åldersgränsen för att delta i tävlingen är 17 år därför att en 18-åring redan får rösta, t.ex. i riksdagsvalet våren 2015, det får däremot inte en 17-åring. Om jag själv skulle vara 17 idag skulle jag antagligen vara mycket ilsken över att själv få vara med och påverka riksdagen först som 21-åring. Under de kommande fyra åren hinner riksdagen fatta många beslut som avgör i vilken takt vårt lands utsläpp av växthusgaser minskar.
Också unga människor under 18 borde höras i den samhälleliga klimatdiskussionen och deras röster bära fram till nuvarande och kommande beslutsfattare. Här försöker vi Klimatföräldrar göra vår insats.
PS: Till sist en färsk bild från en klimattillställning i New York där man förberedde sig för den stora klimatmarschen den 21 september (klicka på bilden så blir den större). Barnen och ungdomarna är naturligtvis med när vi går ut på gatorna för att kräva utsläppsminskningar, många kommer tillsammans med sina familjer. På skyltarna står det både ”Föräldrar” och ”Unga” vilket är helt på sin plats eftersom båda två är viktiga grupper i samhället.
Klimatmarschen i New York